somlivet

nu är jag tillbaka, efter en tripp till australien har bloggen fått vila. Nu är jag tillbaka, solbränd och lite piggare. Att plugga utomlands ett halvår äger!

tillbaka efter en grym sommar i min hemstad, tillbaka till plugg, matlådor, och en bekant men ändå främmande stad. Alltid hemlängtan och tankar som man inte vet vad man ska göra av. men med en blick framåt och ett jäklar anamma. En peppning av mig själv. Låt ingen, ingen, ingen.. lev livet.

Världens bästa uppfinning enligt mig hade garanterat varit om någon hade kunnat uppfinna en makapär som gör så att man kan frysa tiden. Så man kan sitta o njuta lite extra, bara suga in, och verkligen försäkra sig om att detta, det glömmer jag aldrg. Denna sommarn, har jag upplevt många såna stunder, men det finns en jag vill ta in lite extra. Världens bästa människor på en altan på landet, skymning, värmeljus, skratt så det ekar i väggarna, återigen skratt, vin och en underbar känsla i magen. Jag ville bara frysa tiden, titta lite på det från håll och försäkra mig om att detta som jag känner nu, den känslan vill jag aldrig ska försvinna. Men tiden går inte att frysa, det finns ingen makapär, det finns bara du och det du minns. Glädjen, jag spelar upp det hundra gånger i huvudet, en av många underbara kvällar i mitt liv. Jag minns den och fryser den i minnet, känslan kommer inte försvinna, lyckan och kärleken kan inte frysas, den finns där ändå, i minnet...

Vi var ett sådant par som i mitt huvud aldrig kunde bli. Jag var så där härligt hemlig nerkärad, fixaerad ihop bilder på oss i mitt huvud, fina bilder, bilder på ditt underbara leende och att du valde att hålla mig i handen. Men på något sätt kunde det aldrig bli vi. Det hade aldrig kunnat fungera. Men jag gillar din dans. Du dansar som om jag var din.

ord en god vän sa till mig. du verkar aldrig nöjd. Ord som tog som en kniv i bröstet. Jag är ju alltid glad, alltid nökd, eller är jag inte det?
En tendens till att hela tiden vara längre fram. När jag sitter i min studentstad kan jag längta hem till tryggheten och vännerna hemma. När jag sitter hemma, undrar jag vad som sker där?
Nuet. Det kanske svåraste att vara i. Är man inte i nuet, verkar man nog aldrig nöjd? man längtar alltid bort, eller tillbaks. Det är dasg att ta tag i det här. Vara stölt över mina val, inte fundera så mcyket på vad jag ska ta vägen eller vad som sker nästa vecka. Inte undra. Inte låta tankarna ta över vad hjärtat vill. Nuet.

Jag satt klistrad. leendes och med en varm känsla i bröstet av två människor som delar det finaste man kan dela med någon, kärleken, att älska och den underbara känslan av att vara älskad tillbaks. Det var stämning. Det var tårar. Det var pussar. Det var blinkningar. De var för mig magi. jag blev alldeles tagen. Fantastiskt! Kärleken övervinner verkligen allt.

Glad nu! Härlig känsla. Ni vet när man ler och känner att det är helt fantastiskt ibland, allt känns bra.
Sol, glädje, vänner, skratt!
"Livet ska vara som för en fjäril en sommardag"

När jag tog bort mitt smink den där kvällen lovade jag mig själv att aldrig göra som dem.
det har jag lagt bakom mig, sånt gjorde man när man var mindre.
Skitsnack.

...och jag väntar.
Idag var en bra dag, tills jag började få en känsla i magen som jag inte vill ha där.

men slutet av dagen var vacker, videosamtal med bästa vännen där hemma. om ni visste vad jag saknar er ibland.

what you feel is what you are

Just nu glad, men för några timmar sen förvirrad.Det far så mycket onödiga tankar i mitt huvud. Är bättre om jag bara kör på, är den där glada tjejen.

Jag tittar mig förvirrat och uppgivet omkring tills jag vänder mig till mis själv o säger: Nu får du rycka upp dig!

underbar dag med goa vänner! Pizza i parken, sol, kubb och prat om gårdagen, det börjar kännas bättre nu...
"

jag vill inte tänka framåt
men är livrädd att fastna här   "

den känslan hade jag alltid innan, att vara den so stannade kvar i stan, 
som började jobba efter studenten och som aldrig kom någon vart, 
den känslan...
Nu har jag tagit mitt steg, jag har flyttat och börjat om, där jag inte känner någon,
 det är tentor, o lektioner, matlådor, nya människor,..det är spännande och skrämmande
jag vill bara hem i bland, fast jag trivs, ibland vill jag bara ha lite av det som känns bekant. 
det skrämmande och nya är härligt, men ibland behöver man bara stanna upp, 
stanna upp mitt iallt. och veta vart jag står. 
ibland känns jag mittemellan två världar.

Hej!
Ännu en dag har passerat. Nya känslor. Nya intryck. Nya människor. Det sker mycket på en dag som man inte väntar sig.
Jag gillar inte morgnar. Det är nog för att den känslan, känslan av att jag inte vet vad som ska hända ibland skrämmer mig. Tryggheten är ibland så mycket bättre. Att bo själv är härligt, jag kan göra vad jag vill, se hur solen sipprar in genom fönstret för jag behöver inte persienner när ingen annan vill ha det mörkt, jag kan äta kex i massor utan att hålla tallriken under för ingen klagar på att hela fåtöljen är full med smulor nä de sätter sig efter mig, jag kan spela musik hur högt jag vill vilken tid på dygnet som helst, jag lagar mat när jag vill, jag sover när jag vill. men samtidigt saknar jag att äta ihop med någon varje dag, tragga skit, ta ut min ilska över jobbet på den som är hemma och som jag vet kan ta det, ha den härliga känslan i magen av att jag vet att det sitter någon och väntar när jag kommer, jag saknar tryggheten, att man visste va som fanns och som alltid skulle finnas.
Konstigt det där. Men snart blir nog nya lyan, nya staden, nya männsikor tryggheten. förhoppningsvis. Följ med. Det är ju somlivet.